Drömmen om en stad i ljus om ett land utan namn

//platform.twitter.com/widgets.js

Det här är post #16 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, TwitterInstagram eller Facebook

Att leva ett liv i rädsla för sina egna tankar än mindre våga uttala dem

Det kan vara svårt att förstå vad yttrandefriheten är värd när man levt med den hela livet och tar den för given. Men jag tänker att den egentligen inte är given. Verkligheten skapas om och om igen av människorna som lever i den. Värderar och värnar vi inte yttrandefriheten finns den inte kvar av sig själv.

Det här är post #14 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, TwitterInstagram eller Facebook

I dag är det källkritikens dag

Källkritik har aldrig varit viktigare. Varför då?

För att hela medialandskapet håller på att förändras. Tidigare var distributionskanalerna för nyheter givna. Kanalen och formatet signalerade vad det handlade om. Vi slog på TV:n när det var tid för nyhetssändning och läste tidningen när vi ville veta vad som hänt i världen. Visst, det här gör vi fortfarande, men inte bara. Återkommer om det strax. Är det någon annan information som visas i TV eller i tidningar så vet vi att det inte är nyheter genom att det tydliggörs via tex. annonsmärkning, tydligt sponsrade bilagor etc etc. I radio finns regler för hur reklamen skall presenteras och när, om det inte är public service där det inte får förekomma reklam över huvud taget.

Men så kom internet och sociala medier och allting blandades

Det är inte lika lätt att urskilja vad som är vad längre. Du loggar in på din Facebook och ser ett flöde av allt ifrån familjebilder, söta katter och visdomsord till nyheter från traditionella medier (SVT, DN, SR och SvD osv), du kan få in propaganda från högerextrema och rasistiska sajter (som är förvillande likt nyheter) i ditt flöde, statlig/kommunal information och företags information. Allt blandas i en och samma kanal, i mitt exempel här – Facebook.

Det här är en ny verklighet och vi som användare behöver lära oss att tänka ett steg till innan vi tror blint på det vi läser och delar det vidare till våra vänner. Det är inte alltid lätt, det finns många som är duktiga på att paketera sina budskap. Men det är inte en omöjlighet, för vi är smarta, visst?

Allas vårt ansvar

Jag tror att de flesta av oss gillar att utvecklas och låta hjärnan plöja nya spår. För att inte nedslås av den desinformation som idag påverkar informationsmiljön negativt väljer jag att tänka att vi, mänskligheten befinner sig i en tid där varje individ nu har möjligheten att utveckla sin förmåga att förstå kommunikation på ett djupare plan.

Jag tror det kan bli en spännande utveckling på så många sätt. Det börjar med att vi analyserar avsändarens agenda för sin kommunikation (kan göras genom att googla några gånger eller kanske dubbelkolla med en kompis eller varför inte Viralgranskaren). En annan del i att förstå kommunikation är att träna ögat och tanken i hur retorik, texter och bilder används för att påverka. Ju mer man förstår desto mer inser man vilken kraft kommunikation har och vilka möjligheter som finns till att bygga en bra värld genom konstruktiv kommunikation.

Idag, källkritikens dag anordnar Viralgranskaren en hel dag på Sergelstorg och på Kulturhuset i Stockholm fylld med aktiviteter och kunskap kring vad källkritik är och hur viktigt det är med ett fullspäckat program med spännande talare. Och dom sänder live hela dagen, bra va. Kick and play!

Det här är post #13 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, TwitterInstagram eller Facebook

Ola Roslings text har stannat kvar – om hur vi törstar efter drama

Kort efter Hans Roslings borgång läste jag en artikel av hans son, Ola Rosling, vilken har stannat kvar hos mig. Det är speciellt orden (han citerar sin mor Anna Rosling Rönnlund) om hur den stora massan suktar efter drama och jämförelsen med människans sug efter socker och fett som fastnat på näthinnan.

“Människan har starka begär efter socker och fett,… och drama. Massiv folkbildning krävdes för att lära folk hämma begären efter fett och socker. Nu har konsumenter börjat be om nyttig mat på McDonald’s. Och nu har McDonald’s ändrat utbudet. Massiv folkbildning kommer behövas för att folk ska hämma begäret efter drama, och be om representativa nyheter.” Orden är Anna Rosling Rönnlunds, medgrundare och kreativ chef för Gapminder.

Min uppfattning är att traditionella medier har väldigt mycket att bevaka, och att det är en total omöjlighet att bevaka allt, men de gör så gott de kan. En sak som är lite problematiskt är att det som bevakas och presenteras för allmänheten ofta tas emot som en generell sanning om sakernas tillstånd. Självklart är det sanningar, men bara en liten del av den totala verkligheten.

Det har stått klart för mig när jag rest runt i världen, till alla möjliga och omöjliga platser, till och med till farliga platser och områden. Nej, inte till krigszoner, men till städer som inte är vad vi skulle klassa som helt säkra. Vart jag än åkt och var jag än befunnit mig så har jag slagits av samma sak; om vi bortser ifrån materiella skillnader så lever människor över världen ett alldeles vanligt liv. Vi sover om natten, äter frukost på morgonen, går till jobbet och kommer hem på kvällen. De som inte har något jobb försöker hitta ett sätt att försörja sig oavsett var vi bor. Vi förälskar oss, älskar och får barn. Vi gläds åt liv som kommer till världen och sörjer när någon nära och kär lämnar det här livet. Detta är allmänmänskligt.

Det finns ett vardagens liv som pågår över hela världen och jag tror inte att det är en allt för vild gissning att säga att detta vardagens liv pågår i allt större utsträckning jämfört med det som avviker från vardagen, hot, våldtäkt och krig osv.

Ett liv där vi vill mötas som människor för att känna gemenskap, utbyta tankar och erfarenheter, dela upplevelser i livet, lära av varandra och har roligt tillsammans.

Om detta vardagens liv rapporteras det inte lika frekvent i nyhetssammanhang. Och det är inga konstigheter. Men det är viktigt att ha med sig för att förstå vår värld.

Speciellt noterar jag att rapporteringen om aktiviteter på nätet ofta handlar om troll, söndring av informationsmiljön, hot och trakasserier. Det rapporteras om positiva saker också men jag upplever inte att det positiva dominerar.
Som aktiv i sociala medier ser jag mycket som jag tycker om, som känns bra och hoppfullt. Jag ser utbyten mellan människor, expansion av nätverk, fler möten mellan personer som har samma intressen. Det pågår tankeutbyten där människor växer och utvecklas. Man tröstar varandra, hjälper och ställer upp. Sa jag att jag ser och upplever gemenskap? Har någon studerat detta fenomen? Har någon lyckats jämföra det som söndrar med det som bygger upp kulturen i vår digitala infrastruktur? Har du som läser detta länkar på sådan data får du gärna posta en dem här.

Hans Rosling var en mästare på att förklara och beskriva den större bilden av utvecklingen och tillståndet bland jordens människor, och det positiva som sker utvecklingsmässigt i världen.

Det jag ser, när jag använder allt jag förstått så långt om kommunikation, journalistik, samhället och rent existensiella perspektiv, är att sändare och mottagare lever i en sorts symbios med varandra och föder varandra. De blir tillsammans en del av det som skapar verklighetsuppfattningen, som i förlängningen inte bara är en uppfattning utan i också bildar den verklighet vi lever i.

Läs gärna hela Ola Roslngs artikeln här.

Det här är post #11 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, TwitterInstagram eller Facebook

Before you can read me you gotta learn how to see me

Video

Vad tänker och är en annan människa? Vem kan avgöra hur vi individuellt upplever världen? Hur ofta projicerar jag min egen upplevelse om världen på en annan människa? Hur ofta tillskriver jag henne tankar, uppfattningar och egenskaper hon själv inte gett uttryck för?

Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Ingen yttrandefrihet utan tankefrihet tänker jag.

“Free your mind and the rest will follow”

– En Vouge

blogg100-logotype
Det här är post #8 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, Twitter, Instagram eller Facebook

ninnispnapglasögon

Mänskliga Rättigheter i fokus i P1s God morgon, världen!

I dag inspireras jag av söndagens Godmorgon, världen! i P1 eftersom en hel del tid i programmet ägnades åt våra mänskliga rättigheter.

Jag har pluggat mänskliga rättigheter & demokrati och var klar med mina studier vid THS 2008. Drygt ett år därpå gjorde jag mitt examensarbete vid IHRs Marknadskommunikations- program, för Barnombudsmannen.

Barnens rättigheter är en egen konvention inom de mänskliga rättigheterna och behöver ständigt kommuniceras och integreras, precis som alla andra rättigheter. Det här är levande dokument som aldrig kan tas för givna. Uppdraget hos Barnombudsmannen var att få till en ny typ av kommunikation kring den rapport i bokform som ges ut varje år.

Vårt arbete landade i att digitalisera årsrapporten, bland annat genom att ta boken till nätet och få Barnombudsmannen att börja twittra. Vi föreslog flera olika delar i vårt arbete men det som känns himla bra är att han faktiskt började twittra, och fortfarande gör det. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och hans twitterkontot hittar du här.

Vi hade många samtal med dåvarande kommunikationschef om utmaningarna i att integrera de mänskliga rättigheterna i samhället och i medvetandet hos människor, hur svårt men viktigt det är för att levandegöra dem. Just den utmaningen har aldrig varit så tydligt för mig som när jag anlände Sydafrika ett par år efter apartheids fall år 2000.

https://pixabay.com/sv/jorden-globen-vatten-v%C3%A5g-havet-216833/

Jag anlände Johannesburg då en ny regering blivit vald, fått makten i landet och De mänskliga och folkens rättigheter antagits. Det var viktigt att också “folkens rättigheter” var inkluderade i deklarationen, vilket jag tycker är intressant och kanske vore en bra idé att göra även i västerlandets mänskliga rättigheter? Vi existerar ju trots allt både som kollektiv och individ på samma gång.

Hur som helst så slog det mig när jag kom till Sydafrika att trots att demokrati hade inrättats och mänskliga rättigheter antagits så var det fortfarande en lång väg kvar att gå tills människor skulle förstå sina rättigheter. Att integrera en nya värdegrund i en kultur tar tid. Strukturer lever vidare trots fina dokument och det av flera anledningar, inte minst ekonomiska.

Nåväl. Själva syftet med det arbete vi gjorde för Barnombudsmannen var att få de mänskliga rättigheterna och dess betydelse att sippra ut till medborgarna, göra dem än mer lättillgängliga. För en rättighet får som sagt ett reellt värde först när medborgaren i en stat får insikt om dem.

Mänskliga rättigheter åker upp och ner på världsagendan. I Godmorgon, världen! sades det att vi nu lever i en tid där de har försvagats på ett oroväckande sätt. Margot Wallström menar att det mest grundlägga i deklarationen om de mänskliga rättigheterna är hotat; Att vi alla är lika. Hans-Ingvar Roth, forskare inom mänskliga rättigheter säger i morgonens Godmorgon, världen! att varje artikel står under mycket stort hot i många av världens länder. Och att han känner en särskilt stor oro för att länder som man inte tidigare inte associerat med kränkningar av grundläggande frihetsprinciper nu finns i Europa och är medlemmar i EU. Men det finns också positiva strömningar. Hör morgonens program här.

Det här är post #6 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, Twitter, Instagram eller Facebook

Ordet är fritt, så länge inte…

Ordet är fritt, vi har rätt att uttrycka oss. Men inom vissa ramar.
Vi får inte kränka eller hota andra människor. Vi får inte hetsa mot folkgrupper.

Jag googlar “hets mot folkgrupp” och det första google föreslår är en länk till lagen.nu. Jag läser några exempel på vad hets mot folkgrupp kan vara enligt lagen, du kan själv läsa dem här.

Yttrandefrihet är alltså en rätt vi har. Men rätten att inte bli kränkt och hotad är en annan rättighet. Den senare står över den första i det som står att läsa på sidan jag länkat till.

Det är så med rättigheter, ibland ställs de mot varandra och en av dem får företräde.

I kväll var det melodifestival #melfest
Loreen gick inte vidare med sitt framträdande och låten Statements. Jag tycker personligen att det är den bästa låten i hela melodifestivalen, musikaliskt, budskapet och framträdandet.

Hittade hennes officiella video till låten på youtube. Jag har lyssnat och läst texten ett par gånger och den får mig att klura lite: “We don´t need no statements” sjunger hon. Samtidigt som hela framträdandet beskrivs som ett statement.
Sånt är intressant. För vad menar hon egentligen..?

blogg100-logotype

Det här är post #5 i utmaningen #Blogg100 Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, Twitter, Instagram eller Facebook