Ledarkanalen om ledarskap och sociala medier med Anne-Lie Lokko

Karin Lokko NinniI ett av våra första avsnitt i podcasten Ledarkanalen träffade vi Anne-Lie Lokko som jobbar som sociala medier strateg och föreläsare.

I mitt jobb möter jag olika företag och ledare med anledning av den digitaliseringsprocess som pågår i samhället just nu. Inte sällan träffar jag ledare i olika befattningar som inte riktigt har koll på effekten av digitalieringen och vilken transformativ tid vi lever i.

Sociala mediers påverkan på våra liv, både privat och ur ett företagsperspektiv påverkar så mycket och vänder i mångt och mycket upp och ned på tidigare processer, hur vi kommunicerar både externt och internt, omvärldsbevakar, bygger varumärke, tjänsteutvecklar, säljer och utvecklar affärsverksamheten..

I samtalet med Anne-Lie Lokko pratar vi om just vikten av att som ledare förstå och helst av allt vara aktiv i sociala medier. Hon berättar om de största hindren och fördelarna med att finnas på LinkedIn, Twitter, Facebook och Instagram som företagare. Här kan du höra samtalet.

Det här är post #91 i #Blogg100

 

Vad betyder en Selfie?

 

Ikväll hörde jag ett sådant intressant reportage på radion som handlade om Selfies.

Det diskuteras och tycks kring Selfies. Vissa älskar dem andra avskyr dem. 

Generellt gillar jag Selfies, jag tycker det är kul att ansiktet på dem jag följer dyker upp i flöden här och där. 

Vissa bilder mer tilltalande än andra

Det intressanta som jag noterat är att det som känns positivt och kul i en bild för mig nödvändigtvis inte behöver göra det för någon annan. Alltså att vi tolkar en Selfie på olika sätt. Precis som vi tolkar händelser och skeenden i övriga livet olika är jag näst intill övertygad om att vi läser in olika saker i en bild, en selfie.

Det jag hör ibland och som fått mig att fundera är människor som tycker att Selfies handlar om bekräftelsebehov. Bekräftelsebehov av det yttre gissar jag. Eller? Jag postar en del Selfies och  känner mig kluven inför det påståendet eftersom jag under lång tid i mitt liv gillat att just inte synas. 

Att vara närvarande men inte synas

En av de stora tillfredställelserna under alla år jag jobbat med radio som programledare (sedan mitten av 90-talet) har varit just det faktum att jag inte synts, det har alltid varit min röst som var mitt verktyg och själva det innehåll jag förmedlat som stått i fokus. Synintrycket har varit helt egalt. 

Sedan sociala medier kom blev dock synlighet på bilder, bylines och filmer i samband med mitt jobb i radio en ny verklighet.

Eftersom jag jobbat så många år utan att synas och verkligen gillat det vet jag att argumentet att jag vill ha bekräftelse för mitt yttre inte helt stämmer. Då skulle jag valt att fortsätta med TV, för det var i bild min mediebana startade. Under två år ungefär jobbade jag som nyhetsuppläsare och reporter på en lokal TV station. Därefter gick över till radio. Jag ville inte synas i TV. Jag ville jobba med rösten, ljudet och valde ett arbete där det inte finns en tvekan om att det är allt annat än det yttre som står i fokus. (Ja, i alla fall under alla år fram till nu – sociala medier-eran).

Med det sagt tycker jag Selfies är kul och betyder i min värld kommunikation. Vilket ju är en sorts bekräftelse i interaktion. Och jag gillar när mina Selfies gillas. Jag gillar andra människors Selfies.Men jag gillar lika mycket när andra saker gillas och gillar och deltar i annat än klick på Selfies. Det finns för mig ingen motsättning i att publicera bilder på sig själv och intelligenta resonemang, dela länkar eller diskutera i grupper. Det är olika fasetter av att vara människa.

Lyssna här på reportaget av OBS i P1 från i kväll. Resonemangen är inte så svart-vita utan mer problematiserande och resonerande. Bland de mest intressanta samtal jag hört om Selfies fram till nu.

   

  

Det här är post #88 i #Blogg100

I dag hamnade vår podcast på iTunes

För att kunna skicka en länk för publicering från Soundcloud (var vi laddat upp poddarna) till iTunes var headerbilden tvungen att ha ett visst antal pixlar. Det tog oss några dagar innan solen stod rätt på himlen och vi lyckades ta en bild som funkade och som vi var nöjda med. Sedan klistrade vi in länken i iTunes och skickade iväg för granskning, vilket tog ett par dagar. Och nu, vips, är podcasten på plats! Så roligt!

Skärmavbild itunes

Det här är post #87 i #Blogg100

Här är länken till Ledarkanalen.

The sun is shining now John

I´m at the office and are just about to go home. It´s been a produktive day were me and my colleges have been enthusiastic about a new multi presentational digital platform we´ve just found. A lot of people and companies are called to develop them but a few really manage to get that Wow-feeling when introducing them to the potential users. This tool/platform is still in beta but really exiting and I can not wait to go through it and learn what it can do.

In between I have been hanging at twitter tweeting with a guy named John Best. I have never meet him IRL but kind of know him a little by now, through social media. I think we´ve followed each other for a year or so.

I´m still fascinated about the fact that when I take a brake from work and are sitting by my desk looking through my twitter, I can have a chat with someone outside my country, speaking a different language, from a different culture, working at a different company and that it gives me a little bit of extra energy.

It was a quick but fun chat about our citys, music, pollen and the weather in general. Today´s been rainy.

I know he´s looked into my blog but unfortinalty most of my posts are in swedish and he´s an englishman (in England).

So this one´s for you John Best. Thanks for a good chat today. Have a nice evening!

Now the sun is shining in Stockholm Sweden!

This is post #81 in #Blogg100

 

 

Hur vi beter oss på nätet – barn gör inte som vi säger de gör som vi gör

För några dagar sedan blickade jag här i bloggen tillbaka på mitt twittrande. Inspirationen att göra det kom ur att jag följde de diskussioner som uppstod i sociala medier efter Åsa Romsons uttalande i Agendas partiledardebatt där hon jämförde flyktingkatastrofen i Medelhavet med Auschwitz.

Det blev till och från hätsk stämning i sociala medier och olika påståenden kändes mer och mer geggiga, hela flödet ang. detta kändes rätt ovärt. Jag konstaterade i den kvällens bloggpost att twitter är en alldeles för snäv arena för att verkligen reda ut det hela.

I dag skriver Mårten Schultz på Allehanda.se tänkvärda ord som går djupare än att själva plattformen för konversationen är för snäv. Han skriver om det undermåliga debattklimatet:

“Åsa Romsons uttalande förtjänar kritik, vilket det fick. Men i kölvattnet av partiledardebatten såg jag även något annat. Oförtjänt kritik, av ett slag som tycks mig allt vanligare.

I dag anses det inte tillräckligt att kritisera det som förtjänar kritik. Man måste därutöver inkompetensförklara hela människan som sagt eller gjort något dumt.”

Jag tycker att det är skönt att Mårten Schultz tar upp detta. För hur skall vi någonsin komma framåt i samhället och utvecklas om det debattklimat som tillåts vara håller sandlådenivå. Och på tal om sandlåda.

Jag tänker här på hur många oroar sig för haters och mobbing på nätet, hur vi försöker lära våra barn ett schysst beteende, inte minst i det digitala. Att lyssna på varandra, take turns, försöka sätta sig in i andra människors situation, inte mobbas och att försöka lösa konflikter genom att prata osv osv.

Då är det bra att komma ihåg att barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Läs hela Mårten Schultz artikel här.

Det här är post #78 i #Blogg100

Min dotter introducerade mig för Årets superkommunikatör

Vi har hängt med henne rätt länge nu. Hon sitter på köksbordet och delar med sig av tankar och experiment, eller så hänger hon med  in till badrummet. Min dotter ställer då datorn (det är där hon finns) på det lilla bordet framför toaletten (alltid lika vingligt) och sedan plockar hon fram allt mitt smink och sprider ut det över hela badrummet. Med hjälp av hennes instruktioner lär sig min dotter att sminka sig till en zombie. Jag får assistera.

Vi tittar på videon några sekunder sedan pausar vi. Jag hjälper till med att lägga en vit foundation, klistra på ögonfrans-lim på kinden varpå vi fäster rivet toalettpapper som ska fungera som uppfläkt hud. Och så sminkar vi med lila ögonskugga och häller hemmagjort blod i det upprivna, det ska vara svarta eye-liner, blåmärken och allt möjligt som gör att hon ser så läskig och zombie-lik ut som möjligt.

Hon i datorn är 13 år och kallar sig Misslisibell och har en egen Youtube-kanal. För ett par veckor sedan blev hon Årets superkommunikatör en topplista sammanställd av tidningen Resumé.

Jag fascineras så klart över hur min dotter inspireras av denna unga flicka. Jo, hon sprider positivitet omkring sig. Hon verkar äkta.

Hon får min dotter att hitta på saker, och då ska sägas att min dotter i sig själv är en kreativ, glad och påhittig tjej.

Sedan tänker jag på hur hennes föräldrar resonerar kring hennes medverkan på Youtube. Så ung, så många fans… i skrivande stund 262 146 st.
Jag antar att de fått tänka många varv runt detta och att balansgången inte är helt enkel.
Vad det verkar har hon en fin grund i sig själv. Jag upplever henne självklar, rolig och eftertänksam. Emellanåt tar hon upp orättvisor, som när människor är taskiga, retas och är avundssjuka osv. Det leder till att även jag och min dotter och son pratar om det hemma.
Jag förundras över kommunikationens vägar now a days och hur de leder till aktiviteter och samtal. Och hur de slår an en stämning.

Jag kan inte annat än att känna en värme inför hur barnen väljer vilka de följer och hur de kommunicerar med varandra. Det verkar spela roll vilken människosyn som bäraren av budskapen har. Det verkar ur mitt mikroperspektiv hemmavid som att barn dras till det som känns gott, roligt och varmt. Att det i sändare och mottagare finns ett samförstånd och en gemensam värdegrund.

Det här är post #16 i #Blogg100

I årets medverkan i Blogg100 har jag flera mål. Ett av dem är att få fler följare till min blogg (och att följa fler bloggar). Du får så klart jättegärna följa mig här!