Tankar om det icke förlängda avtalet med Saudiarabien

Nyheten om att Sverige inte förlänger avtalet med Saudi fyller nyhetsflödet denna morgon.

Många tankar.

This is over my head.

Jag kan i dagsläget ringa om internationell försvars- och handelspolitik i förhållande till Mänskliga rättigheter, men frågan kom ofta upp till diskussion under utbildningsåren på Teologiska högskolan och programmet Mänskliga rättigheter (MR) och demokrati. Av naturliga skäl blir mitt perspektiv således ett MR-perspektiv.

Jag minns diskussionerna om olika staters inflytande i FN. Hur stater är suveräna även där, trots att dess syfte är att förena nationer. Under perioden för mina studier var kampen mot terrorn högst på agendan och MR fick ta ett steg tillbaka. Det är politik vad jag förstår, att olika ämnen och ställningstaganden väger tyngre än andra i olika perioder. På senare år har jag tyckt att kampen mot terror lagt sig lite till förmån för ett större fokus på mänskliga rättigheter.

Jag har upplevt att dessa mer och mer setts som en värdegrund och något att sträva efter och leva upp till, att perspektivet har fått mer plats och blivit mer verkligt i den offentliga debatten. Även om, eller på grund av att dess motsats existerar överallt på jorden i mer eller mindre extrem form.

För inte så länge sedan såg jag Birgitta Ohlsson (Fp) uppmana till att bryta avtalet med Saudi, eller inte förlänga det. Denna morgon delar hon sina positiva känslor inför beslutet att avsluta avtalet. På instagram postar hon en KU-anmälan hon gjorde mot avtalet redan 2005.

Författaren och journalisten Liza Marklund skrev nyligen en krönika i Expressen om handel vs. MR och Saudiarabien, om kvinnors rättigheter i synnerhet.  I artikeln drog hon paralleller med Sydafrika under Apartheid-åren och att påminde om att det där och då infördes sanktioner mot landet. Liza Marklund menar att det förtryck och den kränkning av kvinnor och kvinnors rättigheter som pågår i Saudiarabien  är att likställa med förtrycket under Apartheid. Läs artikeln.

Det finns fler som skrivit om detta. Men det här är en Blogg100 text som inte kan bli för lång pga tidsbrist.

I morse läser jag på DN:s webb att utrikesminister Margot Wahlström vägrades tala på Arabförbundets möte i Kairo i söndags trots att hon var inbjuden som hedersgäst. Länk till artikeln här.

Saxat ur artikeln:

“På DN:s fråga i vilken utsträckning Saudiarabiens agerande mot utrikesminister Wallström har inverkat på regeringens beslut, svarar Hultqvist att det inte påverkat alls.

– Det här har förberetts och beretts så grundligt som vi kunnat. Det som har hänt på Arabförbundet är inte kopplat till det här beslutet.”

Paradoxen i att hon är kvinna i sammanhanget.

Så vandrar mina tankar.

För att återknyta till MR perspektivet i förhållande till internationell handel.

Jag tror handel är en väg att lyfta både utvecklingsländer och diktaturer och på olika sätt hjälpa dem att se världen på att annat sätt och därmed utvecklas mot demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett argument jag hört från de som är för ett fortsatt handelsavtal bland annat sa Leif Johansson, ordförande i Ericsson-koncernen i P1 Morgon att han trodde att handel vara en väg. Du kan höra intervjun här.

Det jag funderar på denna morgon är hur arbetet med mänskliga rättigheter i Saudiarabien har skett under den avtalsperioden som löpt de senaste tio åren och om den här handeln har lett till några förändringar gällande MR i Saudi?

Det är kväll nu och jag hörde nyss på nyheterna att Saudiarabien har kallat hem sin ambassadör.

Jo, jag tror det här är en stor sak. Sedan min utbildning i MR har jag accepterat och tänkt att MR kanske är en utopi.
Ska vi handla med stater som kränker Människor? Det är inte första gången frågan är på agendan. Ofta tycker jag att handeln har fått företräde, och ofta med argumentet att det är en väg att påverka och förändra.

Fast ibland måste man väl ändå bara markera och stå upp för Människors lika värde och rätt till sina liv?

Vid dagens slut, efter det att jag tittat på de sena nyheterna, förstår jag att hela den här grejen har blivit en världsnyhet.

Konstaterar att lilla Sverige valde Mänskliga rättigheter framför ett militärt handelsavtal med Saudiarabien.
Det är ju rätt tufft och vågat.

Hoppas nu också att fler stater vågar följa efter.

För några veckor sedan såg jag en facebooksida i mitt eget facebook- flöde tillägnad Saudiarabiska kvinnor.
I den tillhörande videon sågs Saudiska kvinnor kasta av sig sina slöjor. En känsla av frihet och styrka. Musiken till videon var “Let it go” från filmen Frost. Jag har sökt efter facebook-sidan och videon i kväll men kan inte hitta den.
Jag postar därför samma låt men en annan video till. (Vet ej om detta är original men fint sjunger hon) som avslut på den här bloggposten.

Med detta sagt, all respekt för den som vill bära slöja.

Men det borde vara varje människas rätt att välja själv.

Och de människor som är förtryckta, vars liv kränks i varje minut och inte har en chans att välja själva utan att bli dödad får lita till sina medmänniskor i andra länders hjälp.

Det här är post #11 i #Blogg100

 

Min prins och min prinsessa – lika vackra sårbara och starka värda att hyllas

Det kommer upp ibland.
Frågan varför tjejer får göra ditten och datten ensamma, speciellt bara för dem bara för att de är tjejer. Varför det bara finns en internationella flickdagen och inte en internationella pojkdagen.

Jag och barnens pappa relaterar till våra barn som människor i första hand.

Jag är medveten om stereotyper och normer och mitt förhållningssätt gentemot barnen (och faktiskt kanske de flesta människor) i möten och samtal är att vi är människor. Det viktiga för mig är att barnen ska ha tillgång till sin egen kraft, sina tårar och sårbarhet och sin nyfikenhet. Alla har rätt att vara autonoma och att kunna välja. Rätten att sätta sina gränser. Få ta plats men också vara i fred.

Jag gör fel många gånger, går på autopilot och projicerar tjej-grejer på dottern och kill-grejer på sonen. Balansgången mellan att de ska få vara hela och att de ska känna att de också kan och får integrera sig i en grupp och ett sammanhang i samhället finns där hela tiden. Grupper och sammanhang som ibland är helt genusneutrala och andra gånger styrs av normer.

Jag har på min resa som förälder till en pojke och en flicka känt att det är så mycket som är så mycket bättre nu än när jag var liten. Pojkar går i rosa, de är mer i kontakt med sina känslor och flickor tar för sig och är självklara bara i sig själva. Och mycket annat så klart.

Men det finns en skarv här som jag tycker är svår. Och den handlar om övergången mellan barnens värld och vuxenvärlden.

Jag upplever en brytpunkt i generation och kultur. Vi i det svenska samhället har jobba med genus och normer och kommit en bit på vägen. Våra små börjar i allt högre grad internalisera en jämlik förståelse av varandra där kön är sekundärt. Att vara jämlik är normen. Och allt mer ju lägre ner i åldrarna man kommer.

Det arbetet och det synsättet som våra barn, nu allt högre upp i åldrarna, tar för givet får inte dränkas i vuxenvärldens kamp mot orättvisor som fanns men inte finns hos nästa generations barn. Förstår ni, det finns två parallella världar här. (Naturligtvis ännu fler, men just i mitt exempel)

Jag har så svårt att motivera för mina barn, utifrån deras värld varför det bara ska finnas en internationella flickdagen. En värld som består av hem, skola och aktiviteter där det mesta strävar åt jämlikhet. Det vet barnen, det är vad de lär sig, förstår och tycker är det normala.

Jag måste förklara för dem hur det har varit och ge ett vuxen-perspektiv och ett historiskt perspektiv. Och när jag ger den bilden undrar jag alltid vad jag planterar i deras unga sinnen.

I morse pratade vi om flickor som inte får gå i skolan. Om länder där kvinnorna inte har bestämmanderätt och inte för rösta. Där mannen bestämmer över kvinnan. Det är ju sådant som pågår nu. Men vi talade också om alla män som lever i en kultur där de enligt normen ska bestämma över kvinnor. Hur kul är det egentligen? Och alla dessa pojkar som rekryteras till att bli barnsoldater. Om att det är oftast pojkar Som måste vara hårda och tuffa och som puschas in att lära sig kriga.

I går var det tydligen mansdagen. Det finns även en internationella kvinnodagen. Och internationella flickdagen. Jag önskar så att det fanns en internationella pojkdagen

Jag tror generationerna ser lite olika på betydelsen firandet av sådana här nternationella dagar. Det handlar om att hylla någon så varför hyllar vi inte också pojkarna.
Med all respekt för varifrån dagarna springer, dess historiska framväxt så jag gillar verkligen barnens kontext och förståelse av dem

Företags-gåva – kvinna i säng?

Det här inlägget är uppdaterat med ett tillägg av efterföljande kommentarer från min facebooksida som jag tycker är intressanta att även dela här eftersom de olika kommentarerna ger olika infallsvinklar på text och bild i annonsen. Läs gärna det längst ner i blogginlägget.

I morse kom min chef till mig och sa; Ninni du som är i journalistvärlden, kolla det här!
Och så visade han mig det senaste reklam-utskicket från NewPort.

Julgåva

Vi häpnar på kontoret!

Jag jobbar på ett IT-företag, och sitter på ett kontor som domineras av män. Jag tror vi är ungefär 90% män och 10 % kvinnor.

Samtalet fortsätter i skrivande stund. Hur har företaget och reklambyrån tänkt?
Frågeställningarna går ungefär så här:

“Men herregud det är 2014!”

“Det står på svenska, ja, det är svensk reklam”

“Det ser väldigt skönt ut det där lakan-setet”

“Undrar hur de tänkte på marknadskontoret”

“Det kan inte jobba så många tjejer på den marknadsavdelningen”

“En sådan där julgåva skulle man ha i byrålådan och plocka fram” (Obs! Ironiskt sagt)

“Är det egyptisk bomull tro?” (Underförstått, vem fokuserar på lakanen?)

Ja vad ska man säga?

Jag skriver om det här i bloggen och delar den av två anledningar. Dels för att belysa själva reklamen hur unken den är, men även för att jag blev glad att min chef reagerade.

Uppdatering här