Att vara människa – förnimmelsen av något större

Jag ser på livet och hela existensen utifrån olika nivåer. En väldigt basal nivå där vi identifierar varandra som kroppar och där drivkraften är överlevnad och fortplantning.
Sedan kommer flera olika nivåer för att till slut nå den spirituella nivån, en form av att vara människa bortom det vi med våra fysiska ögon kan se.
Jag föreställer mig något som är människan bortom det köttsliga, något mer än de kroppar som separerar oss från varandra.
På den här nivån är vi alla ett. Vi hänger liksom ihop. Vi lever i samma tidsrymd, andas samma luft och vi gör saker tillsammans med utgångspunkt från samma grundläggande villkor; att vi föds ensamma och att vi också kommer dö ensamma.
Den här nivån går att liknas med luften vi andas, något som finns men inte syns för blotta ögat. Men när vinden sveper genom träden kan vi plötsligt se den. På liknande sätt sveper de osynliga aspekterna av att vara människa genom våra kroppar.
Att identifiera sig bara med den fysiska delen av sig själv begränsar. Att inkludera även den osynliga öppnar upp till en större värld.
.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s