Blundar och går in i en annan värld i rusningstrafiken

Vi klämmer in oss precis innan dörrarna stängs. Armar tvärs över varandra för att hålla i oss i någon stång. Varje dag tar jag tunnelbanan till jobbet. Varje dag människor omkring mig. I mina öron finns alltid musik.

Samma sak på vägen hem. Då ser vi alla lite tröttare ut. Ibland lyssnar jag på musik i up-tempo, andra gånger lugn och stillsam musik.

Jag skulle gissa att den här låten är en hyllningssång till Gud. Själv bekänner jag mig inte till någon gud men jag ser livet som gudomligt. När man tänker på det så är livet helt magiskt, eller hur? Det måste finnas så mycket mer än det vi kan uppfatta med våra fem sinnen. Det är jag rätt övertygad om. Jag har en stark känsla av att det är vackert. För jag tycker mig förnimma det som ligger bortom det uppenbara. Och då är ju det också det är en del av livet även om det bara är en förnimmelse.

Det här är post #15 i utmaningen #Blogg100 Som i år har temat yttrandefrihet. Jag bloggar i hundra dagar med en twist. Det betyder att mina uppdateringar kan ske här på Bloggen, TwitterInstagram eller Facebook

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s