Mitt bidrag till att bryta tysthetskulturen 

Jag är ledsen att säga det men visst har även jag varit utsatt för sexuella trakasserier genom åren. Jag avskyr att vara ett offer så jag har alltid nästlat mig ur, så snabbt som möjligt lagt det åt sidan och gått vidare.

Jag har fullt upp med annat jag tycker är utvecklande och kul i livet som jag lägger mesta fokus på.

Men eftersom det verkar finnas de som tror att det inte existerar bara för att det inte pratas om det offentligt tänkte jag nu göra mitt för att bryta den tysthetskultur som råder.

Varför är man tyst?

Man fylls av sådan skam när ett övergrepp sker så min erfarenhet är  att man helt enkelt inte vågar prata om det. Man fryser till is inombords och blir rädd.

Men jag väljer att lägga skammen där den hör hemma  – hos förövarna.

– En släkting rörde helt sonika mitt bröst när jag var barn.

– Under en jobbintervju skiftade VD:n som intervjuade mig plötsligen fokus. Han tittade mig djupt i ögonen och undrade om jag kände det han kände? Eh… nej, tänkte jag men blev så perplex att jag inte sa något. Därefter reste han sig och gled över till min sida skrivbordet, ställde sig jättenära och la sin hand om min midja. Jag försökte vara artig och frågade om vi skulle ta en fika(!)

– En annan chef i ett annat sammanhang använde sin maktposition till att kontrollera mig och det under ganska lång tid. Jag satt i en beroendeställning till honom och han passade på att komma med upprepade kränkande sexuella inviter som var otroligt svåra att värja sig mot. Jag var rädd att bli av med jobbet. Till slut sa jag sa ifrån. När historien blev känd internt hos hans chefer ljög han och blev länge trodd. Men jag hade sparat bevis som verifierade att det jag berättat stämde och han fick till slut gå.

– En gång var jag ute med två kollegor. Plötsligt börjar den ena tafsa på mig. Jag upplevde honom som mycket dominant och han gav sig inte trots att jag sa till honom att sluta flera gånger. Till slut röt jag ifrån ordentligt. Då upphörde han och gick hem.

Det var några exempel på rak arm så här på morgonen, till frukosten.

Jag har blivit rekommenderad att inte prata om sånt här med motiveringen att det skulle kunna äventyra mina möjligheter till jobb och karriär. Man vill ju inte vara en som är krånglig.

Det är naturligtvis bara dumt prat.

Att jag som kvinna står upp för mig själv och visar att jag sätter gränser måste ju alla tycka är en tillgång på ett företag, det signalerar värdighet.

Om någon uppfattar mig som attraktiv och sexig ligger ansvaret på den som uppfattar det att hantera sina känslor och drifter.

Jag får vara hur attraktiv jag vill. Grejen är att kraft och livsglädje är attraktivt i sig, har jag kommit på. Ska kvinnor lägga band på denna basala livskraft som tar en framåt i livet, för att inte riskera att vara för attraktiva i vissa mäns ögon?

Nej. Tvärtom är det viktigt att våga vara i både sin kraft och skönhet och att markera mot sådant som kränker. Att stå upp för sig själv.
Det är min erfarenhet att det faktiskt är avgörande, för att må bra och för att kunna vara i ett flöde av växande och utveckling.

5 thoughts on “Mitt bidrag till att bryta tysthetskulturen 

  1. Nedslående!
    Säkerligen är det många tjejer som blivit utsatta för liknande saker. Jag har haft turen att slippa.
    Gör kvinnor som männen? Tafsar de? Tar de pojkar mellan benen? Utnyttjar de en chefsposition för sexuella inviter? Kanske… Jag vet inte.
    En av anledningarna till att de som blivit utsatta inte berättar vad de varit med om (förutom känslan av skam) är säkert även att man är rädd att göra närstående ledsna och oroliga. Man kanske inte vill att ens barn ska få reda på det. Eller föräldrarna…
    Strongt av dig att berätta, Ninni! 💕

    Like

    • Ja, tror som du att det finns flera anledningar. Att inte såra. Det jag skrev i min post om att en släkting tog mig på bröstet var faktiskt inte lätt. Det krävdes några varv i huvudet innan jag valde att faktiskt ha med det. Just med tanke på att nära kan bli ledsna. Jag har för länge sedan förlåtit den personen och det blev aldrig någon stor sak. För den skull inte okej någonstans. Kram Gabi!

      Like

  2. Pingback: Vi måste tydligen prata mer om det här! | Erikas tankar om saker

  3. Problemet med din text är att den är en del av den kampanj som den så kallade “goda vänstern” drog igång när skandalen i Köln och Kungsträdgården drogs fram i ljuset. hela poängen är att tugga lika goda kålsuparteorin gällande att främst muslimer från diverse menaländer begår övergrepp mot västerländska kvinnor.
    Sverige är på väg över kanten och den “goda vänstern” skjuter på.

    Like

  4. Helt fel. Min text är inte på något sätt en del av någon som helst kampanj. Och det vet jag eftersom jag skrivit den. Vad det anonyma skribent som kommenterat här försöker göra är att använda en berömd härskar teknik som handlar om att härska genom att söndra och förvilla. Kommentaren som ges har inget som helst med min text att göra utan syftet är bara att sprida sin egen tes och propaganda.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s