Växelverkan mellan det snabba flödet och det långsamma

Att blogga i hundra dagar i rad har fått mig att upptäcka att jag inte har något att säga varje dag. Visst finns det tankar inombords som jag skulle kunnat formulera, men det har helt enkelt inte funnits tid till att göra det. Nu och då har jag skrivit lite mer genomarbetade texter. Men som jag nämnt tidigare här på bloggen så skriver jag efter arbetstid och när barnen har somnat, inte sällan in på natten.

Intensiva arbetsdagar som ibland inte slutar före midnatt.  De senaste månaderna har stillheten blivit viktigare och viktigare.

Jag finner den i tystnaden. I musiken och dikten. Det händer att jag sitter kvar efter middagen och tittar ut genom fönstret. Det är så vackert nu när trädens blad har slagit ut, grönt och lummigt.

Kanske är det all den information jag tar in varje dag som gör min längtan till det långsamma ännu starkare. Jag kan inte välja det ena eller det andra, jag måste ha och vill ha båda.

Tidigare i kväll har jag suttit och jobbat vid datorn, digitalt pratat med vänner i mitt nätverk, utbytt tankar och testat verktyg.

Och så har jag lyssnat på musik.

I kväll fastnade jag speciellt för den här, Aria, till filmen Den engelska patienten.

Det här är post #100 i Blogg100

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s