Vad betyder en Selfie?

 

Ikväll hörde jag ett sådant intressant reportage på radion som handlade om Selfies.

Det diskuteras och tycks kring Selfies. Vissa älskar dem andra avskyr dem. 

Generellt gillar jag Selfies, jag tycker det är kul att ansiktet på dem jag följer dyker upp i flöden här och där. 

Vissa bilder mer tilltalande än andra

Det intressanta som jag noterat är att det som känns positivt och kul i en bild för mig nödvändigtvis inte behöver göra det för någon annan. Alltså att vi tolkar en Selfie på olika sätt. Precis som vi tolkar händelser och skeenden i övriga livet olika är jag näst intill övertygad om att vi läser in olika saker i en bild, en selfie.

Det jag hör ibland och som fått mig att fundera är människor som tycker att Selfies handlar om bekräftelsebehov. Bekräftelsebehov av det yttre gissar jag. Eller? Jag postar en del Selfies och  känner mig kluven inför det påståendet eftersom jag under lång tid i mitt liv gillat att just inte synas. 

Att vara närvarande men inte synas

En av de stora tillfredställelserna under alla år jag jobbat med radio som programledare (sedan mitten av 90-talet) har varit just det faktum att jag inte synts, det har alltid varit min röst som var mitt verktyg och själva det innehåll jag förmedlat som stått i fokus. Synintrycket har varit helt egalt. 

Sedan sociala medier kom blev dock synlighet på bilder, bylines och filmer i samband med mitt jobb i radio en ny verklighet.

Eftersom jag jobbat så många år utan att synas och verkligen gillat det vet jag att argumentet att jag vill ha bekräftelse för mitt yttre inte helt stämmer. Då skulle jag valt att fortsätta med TV, för det var i bild min mediebana startade. Under två år ungefär jobbade jag som nyhetsuppläsare och reporter på en lokal TV station. Därefter gick över till radio. Jag ville inte synas i TV. Jag ville jobba med rösten, ljudet och valde ett arbete där det inte finns en tvekan om att det är allt annat än det yttre som står i fokus. (Ja, i alla fall under alla år fram till nu – sociala medier-eran).

Med det sagt tycker jag Selfies är kul och betyder i min värld kommunikation. Vilket ju är en sorts bekräftelse i interaktion. Och jag gillar när mina Selfies gillas. Jag gillar andra människors Selfies.Men jag gillar lika mycket när andra saker gillas och gillar och deltar i annat än klick på Selfies. Det finns för mig ingen motsättning i att publicera bilder på sig själv och intelligenta resonemang, dela länkar eller diskutera i grupper. Det är olika fasetter av att vara människa.

Lyssna här på reportaget av OBS i P1 från i kväll. Resonemangen är inte så svart-vita utan mer problematiserande och resonerande. Bland de mest intressanta samtal jag hört om Selfies fram till nu.

   

  

Det här är post #88 i #Blogg100

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s