Att i Blogg100 skriva en bloggpost varje dag är utmanande

Det har blivit många sena nätter på grund av att jag antog utmaningen att vara med i Blogg100 och därmed blogga i hundra dagar i rad.

Fast jag visste att jag hade bestämt mig och skulle gå i mål den här gången. Det är tredje gången jag är med och jag sitter fortfarande här och skriver. Det är… ja hur många dagar är det kvar..?

Jag var tvungen att gå igenom bloggposterna eftersom det händer att jag numrerar dem fel och kommer i ofas. Nu kollade jag för säkerhets skull även Bisonblog.se och där står det att det var den 1 mars som utmaningen startade, så det är 24 dagar kvar.

Som jag läste på någon annans blogg (hittar inte den nu tyvärr) så är det lätt att det blir urholkat. För min del har jag knappt hittat min bloggstil så bloggen var nog mer urholkad innan jag antog utmaningen än nu. Jag har lyckats producera lite mer genomtänkta bloggposter även om de flesta är för korta för att jag skall vara nöjd. Och det finns massor av ämnen och reflektioner i mitt inre som jag redan i tankestadiet förstår att jag inte kommer hinna skriva och som jag därför inte ens ger mig i kast med. Men som sagt, några texter har känns bra att skriva och framför allt ger den här utmaningen mersmak. Jag vill bli bättre och bättre, utvecklas och förstå mer. Det påverkar hur jag följer medier – både traditionella och sociala medier. Jag var aktiv innan men är än mer aktiv nu.

Att producera mot klockan är jag van vid från mina år inom radio där vi både sände och skrev artiklar på webben. Utmaningen för mig ligger i att jag skriver mina poster på min fritid, att det alltså inte är en del av mitt jobb att skriva en post varje dag på min blogg.

Jag är ensamstående med två barn varannan vecka så när barnen är här finner jag mig sittandes till sent inpå natten. I går natt släckte jag lampan vid 02.00 och blev väckt i morse cirka klockan 08.00 Ja, jag har nog fått lite sömnbrist under den här perioden på grund av bloggandet. Men det är kul.

Jag lär mig så himla mycket. Nya människor i bloggvärlden korsar min väg och till skillnad från tidigare år har jag kunnat vara mer social utifrån just dessa möten. Det har lett till att jag fått lite nya vänner på både Facebook och Twitter. Jag har i större omfattning än tidigare läst andra personers bloggar vilket också gett mig både kunskap och idéer på hur jag kan tänka när jag själv skriver. En del poster har inspirerat medan andra har varit fyllda med sorg och sårbarhet och där jag fascinerats av modet att skriva och berätta. Sedan är deltagandet i sig för mig en del av tjusningen.

Jag har tidigare i livet inte varit speciellt intresserad av att tillhöra olika grupper. Har haft lätt för att distansera mig och gå min egen väg. Men just bland de digitala människorna och i den digitala världen där bloggen ingår tycker jag att jag kan känna igen mig. Det finns en nyfikenhet bland de människor jag möter, de flesta är personer som går sina egna vägar men där det finns en vilja att lyssna på andra och själva kommunicera.

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det är kanske just den kombinationen att både prata själv och lyssna – samspelet. Och bara för det har jag få länkar vidare i den här posten. Det är sent och jag måste i säng. Men i morgon kommer jag lista några bloggar jag hittat och så långt in i Blogg100 och som jag tyckt om.

Det här är post #76 i #Blogg100

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s