Mina texter kommer ur ett flöde där stavning är sekundärt

När jag skriver mina texter är det som om jag börjar måla en tavla på känsla. Jag får inspiration och så skriver jag på. Jag är snabb på tangenterna men många gånger är hjärnan före fingrarna och bokstäverna byter plats. Ja, så är det faktiskt.

Jag får ofta kommentarer kring hur rasande fort jag skriver av människor som står bredvid och tittar på. Skulle man bara läsa texten i sitt ursprungliga skick skulle man nog tro att jag har dyslexi, men så är alltså inte fallet. Jag är inget ess på att stava men har som sagt inte dyslexi. Däremot ser jag inte alltid stavfelen när jag läser igenom mina texter de första gångerna. Det krävs många genomläsningar innan jag verkligen ser. Jag kan gå tillbaka till en text flera dagar i efterhand och upptäcka att jag stavat fel, ibland inser jag till och med att texten varit markerad röd men att jag inte sett det. Jag är i innehållet och budskapet mer än i formen. Det är något jag verkligen jobbar på att räta till. Att bli mer noggrann innan jag släpper i väg en text för publicering.

Om jag inte vore så envis och utan skam i kroppen i frågan hade jag nog slutat skriva på min blogg. En kompis som läste den för ett par år sedan gav mig jättefin feedback på innehållet men sa att jag stavade för taskigt. Å, tack snälla sa jag, för att du är ärlig. Och så gick jag igenom en hel radda med bloggposter och korrigerade de stavfel jag kunde upptäcka.

Allt kräver träning, för vissa kräver vissa saker mer träning, för andra mindre. Just att dubbelkolla att stavningen är rätt är en sådan där grej jag verkligen behöver träna och träna på. Och det har verkligen blivit otroligt mycket bättre. I skrivande stund tycks hela den här texten vara utan stavfel men jag drar den i stavkontrollen innan jag publicerar. Just in case!
Och för att vara något rättvis mot mig själv i denna ärlighet så vill jag påstå att jag i professionella sammanhang är mer noggrann med att dubbelkolla jämfört med vad jag har varit på min egen blogg. Som att det varit en skillnad mellan det jag släpper i från mig i min profession och det som är av mer personlig karaktär. Det finns fläckfria artiklar och copy-texter där ute i det digitala som jag är riktigt nöjd med och som är fläckfria vad gäller just stavning. Och fina i övrigt också. Men som sagt här i min blogg har jag fått anstränga mig lite extra.

Jag har på senare tid funderat på varför det är så. Vore det inte roligt om allt jag gör, oavsett i vilket sammanhang är så bra jag förmår ur så många perspektiv som möjligt? Jo, det vore det ju. Med insikten om att vi aldrig blir fullärda. Att våga och vilja utvecklas och förfina är en del av själva grejen med livet, som gör det spännande och värt att stiga upp om morgon.

Att göra det sekundära till en del av det primära. För det riktigt sköna i både att läsa och skapa ligger ju i detaljerna. I såväl textens grammatik, stavning och komposition som dess flöde och innehåll.

Det här är post #72 i #Blogg100

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s