Människor med lock i öronen

Det är morgon och jag sitter och tänker på när människor inte vill höra. När personer har bestämt sig för hur det ligger till och håller fast vid det.

I de här situationerna är det lönlöst att försöka förklara, sätta ord på och på olika sätt formulera det en har på hjärtat. En når inte fram.

Det är som det slagit lock i öronen. En kan repetera och repetera det en har att säga men personen en försöker prata till nås inte av budskapet hur det än sägs.

Snacka om misslyckande som kommunikatör.

Men jag ser att även mottagaren har sitt att göra i en framgångsrik kommunikation. Och det handlar i sammanhanget om att inte bara lyssna på ett sätt som en alltid lyssnat. När saker går i stå kan det vara bra att öppna upp för ett ifrågasättande av hur en uppfattar något, speciellt om en person om och om igen försöker förklara sig genom att repetera samma sak fast på olika sätt.

Eller…

Vem förväntar jag mig att jag pratar med? När hen inte lyssnar, varför fortsätta prata?
Det kan vara så att personen lyssnar, men om den inte tycks eller vill höra? Går det en gräns någonstans? Ja, det gör det.

Jag stångar mig inte blodig längre. Som jag gjorde förut. Jag tänker inte omvända någon som inte vill höra. Jag försöker uttrycka mitt perspektiv några gånger, sedan lämnar jag det som det är om personen jag talar med inte hör. För vi har ju alla rätt till vår egen tanke och uppfattning. D

Hur mycket kan vi påverka tankar och uppfattningar andra människor har inom sig? Det varierar naturligtvis från stund till annan. Och är påverkan av andra bra eller dålig?

I den bästa av världar handlar det om ett utbyte och för mig är det detta utbyte som är signifikant för en fruktbar relation. Att utbyta tankar, släppa in varandras upplevelser av verkligheten i varandras världar. Detta utbyte är något annat än att vinna en diskussion, debatt eller att helt sonika stänga ut någons upplevelse genom att ihärdigt repetera sitt eget perspektiv.

Jag konstaterar att tillsammans med en del människor får väldigt liten del av ens egna perspektiv plats, och där är det frustrerande och svårt att vara i en längre stunder.

Tillsammans med andra människor finns det balans mellan varandras världar och där blir det skönt att vara. Där sker en växelverkan mellan beskrivningen och upplevelsen av verkligheten, både i det stora och lilla.
För där finns ett lyssnande, ett givande och en önskan och lust att höra varandra och dela perspektiv.

Det här är post #53 i #Blogg100

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s