Jag fick lyckokänslor när jag klev in på KTH

Det här är upp-och-nedvänd vecka. Hela Itera kontoret i Kista flyttar in till Stockholm city.

Jag har tyckt om att åka ut till Kista. Den teknologiska miljön, byggnaderna och människorna som rör sig där och ut dit om morgnarna får mig glad. Glad på ett alldeles speciellt sätt.

Teknologi har alltid varit en del av mitt yrkesliv och mitt intresse men det var förhållandevis sent jag såg mönster.

Jag har aldrig programmerat. Varit driftstekniker eller systemutvecklare.

Jag har jobbat med kommunikation på olika sätt, som programledare, journalist, fotograf, säljare och projektledare men där teknologi alltid varit en del. (Finns flera parallella röda trådar också men de får jag återkomma till i en annan post).

Det fanns en Texas Home dator hemma hos oss när jag var liten. Det var mest min brorsa som hängde framför den. Undra varför det blev så? Jag spelade en del men det var mest han som var intresserad. Jag ansågs inte vara teknisk. Jag hade sönder alla tekniska prylar hemma. Alltifrån kassettband till vad som helst som var gjort av teknik. Och annat också för den delen. Sån var jag, jag var inte så värst rädd om saker. Tyckte nog det var en världslig sak. Inte heller förstod jag matematik. Då. Det förändrade sig senare i livet. Som om när livet var levt ett antal år, ganska många antal år, hade jag förstått mer hur världen var beskaffad och kunde därmed förstå matematik. När jag var liten trodde jag matematiken var något existentiellt och eftersom jag inte kunde förstå den så som den presenterades gav den mig dålig självkänsla. Så som jag såg det då ser jag det inte idag. Matematik är ett istället ett sätt att förstå och förhålla sig till världen eller existensen om man så vill. På ett plan. Ett av många sätt. På den abstrakta nivån blir det plötsligt så fantastiskt spännande. När saker bli spännande blir de också intressanta och då väcks lusten och drivkraften att få veta mer.

I början av mitt vuxna liv höll jag på med dans och teater. Jag har alltså en berättarteknisk bakgrund som jag har mycket användning för idag när mycket handlar om “storytelling”.

Jag halkade in på radio vid 23 års ålder och när jag var 25 gick jag en Multimedia-lärarutbildning. Då valde man att kalla det så, idag hade det nog hetat något som innehöll orden digital, social och Internet.

Vi fick lära oss väldigt enkel programmering på utbildningen, bildredigering i Photoshop, ljudredigering i Sound Edit, även här berättarteknik, brainstorming med “JA-fasen” i fokus och så programvaran Director mm.

Jag satt i ett litet stenhus mitt i Visby hösten 1995 långt in på nätterna i nattlinne med öppet fönster och jobbade i de här programmen. Utanför blåste det i träden som det bara kan göra på Gotland. Det var en magisk känsla. Under utbildningen var vi även kopplade till en server som hette Tjellvar. Där la jag upp min första digitala profil och byggde mitt första sociala digitala nätverk. Läraren på skolan var en visionär och en av tankarna var att samla människor från olika yrkesgrupper i samma elevgrupp för att hitta ett gemensamt språk. Han hade fått för sig att det skulle behövas i framtiden. Där fanns tekniker, designers, ljudmänniskor, TV-människor och konstnärer osv. Idag kallar vi det att vi måste jobba och utveckla digitala tjänster multi-disciplinärt.

Ett år efter utbildningen, och efter det att jag hade läst “Vägen till framtiden” av Bill Gates började jag och två tjejer till snickra på en affärsidé. Vi skulle starta en Webb-byrå. Vi skulle rikta oss till kvinnliga företagare tänkte vi. Framför oss såg vi hur det i en framtid fanns ungdomar som åkte inlines med en laptop i sin ryggsäck. Tänk att det kanske kommer bli så, sa vi då. Tänk att det gick så fort, tänkte jag när den verkligheten uppenbarade sig och tog form. För väldigt många år sedan.

Mitt jobb på radion har gått ifrån att i delar vara analogt till att bli digitalt. När jag började som självkörande programledare på reklamradio jobbade vi med s.k. carts, en sorts kassetter som vi stoppade in i en kassettbandspelare.  Och så klippte vi ljud för hand på rullband. Att vi fixade det, ett otroligt göra om man jämför med smidigheten i digitaliseringen av både sändning studio och ljudredigering. En klenod som fortfarande lever kvar inom radion är den förbenade HF-apparaten. En stor och otymplig ryggsäck med antenn som man bär med sig ut när man ska göra direktrapporter ute från fältet. Den är tung och känns väldigt gammal. Men kanske finns det en charm i att den finns kvar. Men lite konstigt är det ändå.

Att sända och klippa ljud digitalt i olika former har jag alltså gjort länge och mycket utan att egentligen reflektera över att jag jobbade i en digital form. Kanske var det först när podcasten kom. Jag klippte då en av Sveriges Radios första Pocasts -Enhörning & Livh som blev nedladdad en hel del eftersom det var programformat som lämpade sig för att klippas ned till podd.

Jobbet på radion har digitaliserats allt mer och under mina senaste fem år jobbade jag allt mer i olika sociala medier – på digitala plattformar.

Någonstans på resans gång upptäckte jag kvantfysiken. Jag tror den har någon del i detta intresse för teknologi men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur idag. Det kanske kommer. Jag måste fördjupa mig mer på området. I går köpte jag en bok som heter Higgs och handlar om kvantmekanikens partikel Higgs-partikeln. Kvantmekanik/fysik gränsar till filosofi i min värld. Det är ur ett väldigt abstrakt plan jag kan förstå det jag tar till mig om kvantfysik. Och därigenom kan jag bryta ner det i bitar och dela upp det och så blir matematiken plötsligen begriplig. Ibland tror jag att jag har lärt mig det hela “the other way around” så att säga. Från helhet till delar istället för tvärtom.

Efter att jag hade avslutat mina studier till marknadskommunikatör på IHR började jag twittra 2009 och ytterligare en ny värld öppnade sig. Där fanns en hel hög med spännande, kompetenta och roliga digitala människor. Jag registrerade en blogg och fångades allt mer av den digitala utvecklingen och såg hur den förändrade både sättet på hur vi bygger nätverk och skapar relationer men även journalistiken, affärsmodeller och tja, hur vi kommunicerar.

2011 bjöd jag in Sociala medier-proffset Niclas Deeped Strandh att medverka i radion i en egen programpunkt – Digikoll. Vi körde sändningarna under hösten och en bit in på våren. Det här var en spännande och lite utmanande grej eftersom jag jobbade som programledare/journalist på ett public service-företag och han med PR som digital strateg. En PR-person i en stående programpunkt kändes, ja, utmanande. Samtidigt fanns ett folkbildningsperspektiv, tänkte jag. Det här är något som vi ska rapportera och förklara som det public service vi är med det folkbildningsuppdrag vi har. Det finns mer jag tycker att journalister kan göra vad gäller just folkbildning inom den digitala utvecklingen. Men vi gjorde i alla fall vårt då. Programpunkten blev uppskattad, inte minst bland de människor som låg i framkant och redan fanns på olika digitala plattformar. Det gav dessutom mig många nya perspektiv, insikter och kunskaper.

2012 gick jag Sting innovation på KTH med anledning av en App jag hade i huvudet och ville utveckla. Jag hade varit i Almedalen och önskade att jag hade haft en demokratisk jämförelse-app. En App där jag lätt kunde gå in och jämföra de olika partierna både med varandra och över tid. Vem var programledare då, hur var budgeten fördelad då jämfört med nu och andra partier osv osv.

Jag glömmer aldrig när jag steg in i den vackra universitetsbyggnaden på KTH där Sting innovation har sina lokaler. Jag fick en lyckokänsla inombords. Jag förbluffades lite över den glädje jag upplevde inombords, det var inte väntat att jag skulle känna så men det gjorde jag och kanske var det då jag bestämde mig. Om det här gör mig lycklig är det här jag måste göra. Jag måste vara inom teknologin på något vis.

Itera, som jag jobbar på idag är ett kommunikations- och teknologiföretag. Jag träffade först en affärsutvecklare som jobbade där och när jag berättade om sociala medier och hur jag jobbade på radion blev han intresserad. Vi hade många och långa samtal om utvecklingen vi står i och jag insåg att det var till Itera jag ville.

Samhällsutvecklingen är sedan några år på väg in i en spännande tid där teknologin har breddats och genomsyrar människors vardag på ett sådant markant sätt. Teknologin kan användas på så många sätt och genomsyra så mycket för att inte säga det mesta.

I morgon finns jag och min kollega med på KTH:s event Future Friday. Vi ska berätta om vad vi gör. Och en av de saker vi gör har vi gjort i samarbete med KTH inför just det här eventet, en serie intervjuer med forskare som ska föreläsa. På plats ska vi även intervjua ungdomarna som besöker eventet och andra företag som är på plats.

Men jag gör inte bara podcastintervjuer,  jag jobba med Digital social affärsutveckling. Det är ett jättefint ord. Men det betyder faktiskt någonting också. Speciellt så har det en betydelse för de som ännu inte digitaliserat sin verksamhet. Gartner som är en jätte på omvärldsbevakning av den digitala utvecklingen spår att ca 80% av våra köp sker via nätet under innevarande år. Det är massor av företag som inte har en digital infrastruktur för att ta hand om människor som vill ha hjälp i sin köpprocess. Sånt pysslar jag med. Att gå igenom den digitala närvaron tillsammans med affärs-utvecklarna och andra i teamet och sedan utveckla befintlig affärsidé och kommunikation på nätets olika plattformar. Här finns lika många möjligheter som kreativa idéer.

Att få göra intervjuerna med forskarna var inspirerande så klart. Vi pratade om allt ifrån Internet of things till grön el. Här kan du lyssna på alla forskarna.

Professor Mark Smith ord är de som jag burit med mig varje dag sedan jag träffade honom. Han vill att vi ska se teknologin som ett material, som vilket som helst. Därför bjuder han in designers, musiker och konstnärer till sin forskning. Just nu pågår t.ex. ett projekt tillsammans med Konstfack. Och så talade han också om vikten av att sträva efter projekt och utveckling som är multidisciplinärt. Många olika infallsvinklar. Att blanda ögon och hjärnor från olika diskurser, samhällsområden och yrken.

Där sitter jag med mikrofonen i min hand och känner att det är lite twilight-känsla på hela situationen. För jag är ingen programmerare, jag är ingen driftstekniker eller stystem-utvecklare Jag ser inte ens ut som någon typisk teknikperson tror jag och jag pratar definitivt inte det traditionella teknikspråket. Ändå är jag på rätt plats i rätt tid med mina perspektiv och med min kompetens. Jag är kommunikatör, journalist och gillar mänskliga rättigheter. Jag kan binda ihop och se sammanhang. Jag blir dessutom lycklig när jag får vara mitt i teknologins nav tillsammans med alla fantastiska människor med briljanta hjärnor som jag träffar i den här världen.

Och även om några fysiska platser gett mig en extra lyckokick, KTH:s byggnad och Kista så kanske man kan säga att jag med den här bloggposten placerar min kärlek till teknologin precis där det ska vara just idag. Ord sammanställda till min berättelse om mig själv, min storytelling om min teknologiska resa och rus, bland ettor och nollor, skrivna på en dator, på en blogg, delad på olika sociala medier.

Som kan spridas som små digitala frön för vinden.

Fast jag har en dröm om att få åka till Burning man. Och i morgon kväll ska jag på WIT – woman in tech.

För det finns ju ingen skillnad mellan den virtuella världen och den verkliga världen.

Allt hänger ihop. Allt är ett. Precis som i kvantfysiken. 🙂

Det här är post #5 i #Blogg100

Kul att du tagit dig tid att läsa. I år är en av målsättningarna med att vara med i #Blogg100 att få fler följare hit så du får jättegärna följa mig här.

Det här är post #5 i #Blogg100

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s