Mänskliga rättigheter – en civiliserad värdegrund

Inte sällan finner jag mig nedsjunken i viktiga texter i olika tidningarna som handlar om rasism, etnicitet och mänskliga rättigheter. Texter som beskriver upphov till utrotning av människor i stor skala och hur de är länkade till rasistiska vindar som blåser idag.
De är långa och ofta komplicerade, ibland svåra att förstå. Men innehållet är viktigt och jag har när jag genom ansträngning tagit mig igenom texterna undrat hur många som inte kan ta till sig orden eller orkar läsa. Jag hat tänkt att innehållet och budskapet är jätteviktigt men att det möjligtvis kan vara för tung.

Det är bakgrunden till den här texten:

Jag tror vi alla förfäras över historien om hur Hitler kunde ta makten och utrota så många människor. Vi förfäras över ondskan som bredde ut sig och konsekvenserna av den. Detaljerna. Hur människor fraktades med godståg mot koncentrationsläger, radades upp, rakades och kläddes av nakna för att gasas ihjäl. Män, kvinnor och små barn.

Jag har genom hela livet hört frågan ställas: Hur kunde det ske?
Det var ju inte Hitler som på egen hand körde tågen, rakade av människor håret, klädde av dem nakna och stod vid gasugnarna och tvingade in människorna till en säker och fruktansvärd död.

Det var massor av andra människor som gjorde detta. Tusentals andra.

Det var människor som lyssnade på hans så kallade retorik. Alltså på det sätt som han beskrev världen, så valde människor att tro att det var.

Hur det kom sig?

Hur kom det sig att alla dessa tusentals människor kunde tro att lösningen på dåvarande problem var att dela upp människor utifrån etnicitet och religion och peka på att de som inte såg ut som och trodde som de själva var upphovet till alltings djävlighet?

De svar jag hört under mitt liv är att det under den här tiden var kris i Europa. (precis som det har varit kris i Europa nu, sedan några år tillbaka).
Människor hade då, precis som nu inga jobb och levde i utsatthet. Människor kämpade förmodligen för sin överlevnad då, precis som många gör idag. Jag vet av egen erfarenhet att det är kämpigt. Jag har rullat runt som ensamstående mamma på projektjobb och sporadiska uppdrag med återkommande oro om jag skall få nya uppdrag eller inte. Uppdrag som ska betala hyran för mig och mina barn och som gör att jag kan ställa fram mat på bordet till mina barn. Köpa kläder. När jag inte var fullt belagd och inte fick inte mer än att jag kunde överleva skulle jag skylla det på att det är människor med annan etnicitet eller religiös trosuppfattning då? På flyktingarna som flyr från sina liv hit och får socialbidrag. Det vore ju inte klokt.

Det är ju människor som är i en ännu värre utsatthet än jag. Helt orimligt.
Det finns tusen saker inom ett samhälle, den politik som förs, ekonomiskt och ideologiskt som är det första att titta på om man vill ha en förändring och något att skylla på. Att välja etnicitet, flyktingar och religion som argument för plolitik visar ju historien med kraft vara förödande.

Det är inte mänskliga rättigheter.

Förlorar vi vår medmänsklighet är resten inte mycket värt.

Hitler skulle bygga ett ariskt samhälle. Precis som man senare gjorde i sydafrika mättes näsor och kroppsdelar för att ta reda på vem som tillhörde vilken ras. I Hitlers ideologi och vision skulle vissa människor utrotas, de var lägre stående än andra, inte värda sina liv.

Det var många människor som var arga, hade det svårt och valde att lyssna på Hitler. De valde en förklaringsmodell till krisen som befriade dem själva från ansvar att göra något. De behövde en ledare som lade fram visioner, Hitler var den de lyssnade på. Jo visst, det var många som inte kände till koncentrationslägrena. Men retoriken var uppenbar.

Utrotningen av barn började inte direkt. Först skulle idén och ideologin om att det var så här verkligheten såg ut implementeras i människors huvud och medveteande. Hitlers propagandamaskin var grymt utstuderad. Människor var nog lättare att manipulera än vanligt eftersom de var så utsatta själva i och med krisen. Jag har träffat utsatta människor när jag rest. Kanske speciellt i sydafrika fattade jag varför gatubarnen exempelvis kunde stjäla. Det handlade om överlevnad. När utsattheten pressar på utmanas mänskligheten. Men det är här vi agnarna skiljs från vetet så som det heter.

Det är i motgång och utsatthet vi visar vilka vi verkligen är. Om vi kan behålla vår människosyn. Om vi trots att vi befinner oss i utsatthet kan behålla vårt människovärde gör det hela skillnaden.

Katastrofen och mörkret blev ett faktum i och med andra världskriget då människovärdet som ideologi gick förlorat.

Efteråt bildades FN – Förenta nationerna inom vilket deklarationen om de Mänskliga rättigheterna upprättades. Ett syfte med bildandet av FN var att historien aldrig skulle upprepa sig.

Mänskliga rättigheter består av olika delar i syfte att lägga en humanitär värdegrund för världen. Att begränsa människors rättigheter och människovärde utifrån religiös tillhörighet, kön, sexuell läggning, etnicitet osv har aldrig någonsin varit lösningen på någon kris. Det synsättet har tvärt om bidragit till att vi gått en mörk framtid till mötes.

Vi kan bättre än så.

One thought on “Mänskliga rättigheter – en civiliserad värdegrund

  1. Pingback: Förlorar vi vår medmänsklighet är resten inte mycket värt | Ninni Udén

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s