“The monster is inside of me…”

Diskussionen kring Molly Sandéns nya video har i stora delar handlat om huruvida hon är tillräckligt tjock för att hennes avklädda kropp ska vara något att göra en grej av eller inte.

Vem bestämmer om någon är tjock eller smal?

Det paradoxala i den debatt som uppstått angående Molly Sandéns nya låt och video är att diskussionen i stora delar handlat om att just dissa henne och ifrågasätta hennes personliga upplevelse av att alltid ha känt sig fel. Det är ju precis det låten handlar om och det är ju det hon nu väljer att ta ett kliv ifrån genom att börja lyssna till sig själv.

Molly Sandén har berättat i intervjuer att hon alltid lyssnat till andra människors kritiska åsikter om henne både under sin skoltid och genom sitt artisteri. Tills nu.
En dag verkade hon ha fått nog av vikthån och ständiga påtryckningar att förändra det hon egentligen är.

Nu har hon använt sina erfarenheter, processat och skapat. Hon har vävt samman musik, text och bild till en sorts konst. Smashing konst i den meningen att det hela har ett djup och en närvaro i vår tid. Plötsligen flyter text och musik samman med verkligheten (läs den efterföljande debatten och hur många människor som låten och videon berört på olika sätt).

Det många kritiker tycks missat och som är den springande punkten och vattendelaren här är att låten berättar lika mycket om kampen och insikten om hennes egen inre röst. Som likt de yttre rösterna dragit ned henne och varit medskapare av ett freak.

Jag tror att först när man hör den där rösten inom sig själv, istället för att bara höra rösterna utanför, först då kan förändringar i självbild och självkänsla ske på riktigt. Det tycker jag de som kritiserat Molly, de som själva känt sig kränkta pga av hennes låt och video ska fundera på en sväng.

Moget, vackert och starkt av Molly Sandén.

Freak

Am I alone with the thoughts that I have?
I’m afraid that I’m scared of myself
Am I the only one to doubt who I am?
Wish I was someone else

Everytime I try to swim, it pulls me,
pulls me deeper down
Everytime I try to fly, it holds me,
holds me to the groud

It tells me I’m a freak,
drains me,
the monster inside of me
Freak
Save me
The enemy is inside of me

Would be easier to fight someone else
than the war I fight within
It’s impossible to hide from yourself
Where do I begin?

Everytime I dare to dream it wakes me,
wakes me with a cry
Everytime I dare to love it hates me,
hates me ’til it dies

It tells me I’m a freak,
drains me,
the monster inside of me
Freak
Save me
The enemy is inside of me

Screaming, laughing, the voice is inside my head
Freak, silent echo inside my head

Love me, can you even love at all
show me, show me what I ought to know
Mirror, mirror mirror on the wall
tell me, tell me that I’m beautiful

It tells me I’m a freak,
drains me,
the monster inside of me

Freak
drains me
the monster inside of me
Freak
Save me
The enemy is inside of me

It tells me I’m a freak

Inte förrän vi börjar göra upp med monstret som skapats inom oss själva kan vi på riktigt förändra vår upplevelse av oss själva. Vem eller hur det skapas blir till sist egalt då det i slutändan bara är en själv som kan välja att sluta lyssna till de nedsättande och kränkande orden.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s