Jag kan visst blogga. I smyg.

Jag kan visst blogga. I smyg.
Som Lotta på Bråkmakargatan skulle sagt.

Jag har bloggat i nästan två år. I smyg.

Varför detta i smyg?

Jo, att jobba som programledare på Sveriges Radio, ett av Sveriges största mediehus som jag gjorde fram till årsskiftet innebär att man är lite halvt offentlig. Det ställer krav på opartiskhet och publicistiska beslut som går i linje med företagets uppdrag och som jag som programledare i det offentliga skall ta hänsyn till. Det ingår liksom som en del i uppdraget.
Att jag smyg-bloggat handlar dock inte om att det jag skrivit på min blogg inte gått i linje med företagets demokratiska värdegrund. Tvärtom har jag varit oerhört noga med att tänka två gånger innan jag publicerat något, checka en extra gång att inget kan feltolkas. Det ligger självklart i mitt eget intresse att utgå ifrån en sund och demokratisk värdegrund med mänskliga rättigheter som centralt i livet och det jag skriver. Det jag aktat mig för är politik, jag har inte heller gett mig in i olika debatter och/eller tagit ställning i olika frågor. Mer än för den demokratiska värdegrunden och yttrandefrihet. Med det sagt kommer jag inte dryfta politik och kontroversiella frågor nu heller, dels för att jag inte har lust att ta det offentligt och för att min blogg skall fortsätta fungera i linje med uppdrag och anställning. Det handlar om att balansera roller i en tid av flytande kommunikativa gränser.

Men kanske har smygandet mest berott på det skede vi befunnit oss i de senaste åren då sociala medier successivt gjort sitt intågande i vårt samhälle. Det har varit något nytt för alla och utmanat tidigare former för dialog. I den här utvecklingen har det varit viktigt för mig att inte läsaren förväxlat mina reflektioner och texter här på min blogg med Sveriges Radio. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var diskret i mitt bloggande. Och så handlar det om kultur.
Vilken kultur som råder internt på ett företaget och hur mycket man tillåts framhäva sig själv. Detta är hela tiden en balansgång. Men vissa företag kräver större diskretion än andra. Och precis som i ett fotbollslag, bör inte den individuella spelaren se sig själv som höjd över sitt eget lag, samtidigt som det tjänar laget om individen är på topp. Att blogga är mycket individuellt. Eller..? Nej, det kanske är precis det samma, både individ och grupp. För är det bara jag här och ingen som läser blir det inte mycket till blogg. Då kan jag ju lika gärna skriva på papper hemma och lägga i byrålådan.
Som programledare har jag varit med om olika giv under årens lopp. När jag började på kommersiell radio pushade man alltid för programledaren i de olika programmen för att några år senare plocka bort alla jinglar som nämnde programledarens namn. Programmet skulle vara i fokus – programledaren utbytbar. Det går trender i allt och jag menar absolut inte att det ena är bättre eller sämre. 
Jag tror att pendeln håller på att svänga tillbaka igen, inte minst med digitala mediers intåg. För det är svårt att inte vara personlig i sin kommunikation i sociala medier. En förändring som påverkar alla företag som finns närvarande i sociala medier på ett eller annat sätt.

Att vara personlig i en blogg samtidigt som man är en offentlig person på Sveriges Radio var under de här senaste åren, i alla fall för mig, inte snutet ur näsan. En period av stor journalistisk och kommunikativ förändring. Ett paradigmskifte. Så jag testbloggade. I smyg. Jag var nyfiken på utvecklingen och ville förstå. Bästa sättet var att delta.
Jag lärde mig kulturen genom att läsa andras bloggar och fick en övergripande förståelse för bloggosfären. Men tvärtom var jag glad för att jag bara hade några få, för mig viktiga personer, som hade upptäckt och besökte min blogg. Man skulle kunna beskriva min närvaros utgångspunkten som en grävande journalist. Att vara där men att ändå inte riktigt delta fullt ut.

Jag har haft två smyg-bloggar. Det här är den tredje. Och den är inte i smyg.  Alla har haft samma namn: Ninni Udén – I det konstant föränderliga. Här finns allt material från blogg två och tre samlat. Jag ska vid tillfälle importera den första bloggen hit eftersom jag vill ha allt samlat på en blogg. Och så tycker jag att det finns fina texter där. Bland annat om resor jag gjort som är en del av mig och mitt liv.

Så det här blir lite tredje gången gillt för mig som bloggare. 
I dag har jag en lite annorlunda utgångspunkt för ur vilken kontext jag jobbar och lever och kan tillåta mig att vara mer tydlig som avsändare.
I skrivande stund jobbar jag med kommunikation som konsult utifrån mitt eget bolag. Detta kommer naturligtvis att speglas i bloggen. Och så knäcker jag extra på Djurö Kyrka som kyrkvaktmästare. Du kan inte tro hur mycket som processas där ute vid havet bland gravstenar och blommor. Och hur grymt det är att kunna klippa gräset i fyra timmar och samtidigt lyssna i kapp debatter och olika poddar. Jag slappnar av och processar idéer. Och jag är en idéspruta av rang. dag kickade jag igång ett projekt som jag förhoppningsvis kommer berätta mer om här framöver.

En annan idé som kommer att bli verklighet här på bloggen alldeles strax är en podd-serie. Jag tror jag kommer börja med att göra fem avsnitt. Tanken med podden är att prata med intressanta personer, besöka spännande platser och samtala om ämnen som handlar om livet.  Först ut är prästen vid Djurö kyrka Yvonne Hallin. Jag ska prata med henne om hur mycket hon tror att vi själva påverkar våra liv och hur mycket hon tror är guds försorg. Detta kommer inte alls att göras i smyg.

För se, visst kan jag blogga! Och podda!

Ninni vid köksbordet och datorn

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s