Ett samtal om medvetenhet, drivkrafter och val

20140704-090057-32457761.jpg
Jag och barnen är på besök i Fågelbro hos min svägerska och brorsbarn, alltså mina egna barns kusiner. Vi har känt varandra länge nu, 17 år. Genom livet har vi delat stora händelser, barn har kommit till världen, förälskelser har uppstått som lett till både giftemål och skilsmässor. Födelsedagar och nya jobb har firats och ibland har vi semestrat tillsammans i fjärran länder.

Vi bodde  i Asien samtidigt under några år, hon i Kina och jag i Singapore. Jag och min familj valde att återvända hem när barnen kommit till världen. Hon och min bror valde att stanna kvar Shanghai. Nio år har passerat.

Vi möts i deras sommarhus på Värmdö, barnen leker och vi pratar om livet och allt som sker. Hur vi förändras, växer och utvecklas men också om hur vi under perioder fastnar och stagnerar. Vi kommer in på vilka drivkrafter som ligger bakom våra handlingar. Jag erkänner att det finns tillfällen då jag drivits av hämnd, tillfällen och situationer jag tyckt mig orättvist behandlad och där jag handlat reaktivt. Hon erkänner detsamma. Inte heller hon har gått fläckfri genom livet. Fast vi konstaterar att vi också agerar ur kärlek. Nästan jämt vill vi tro. Det är naturligtvis inte helt sant, men gott nog.

Vi fortsätter tala om medvetenheten och defaultläget inom oss. Det senare, det där läget som är inprogrammerat sedan länge, som är igång per automatik – omedvetenheten. Tillståndet som inte reflekterar men som många gånger är grunden till hur vi agerar och väljer i vardagen. Som påverkar och formar våra liv. Vi kommer fram till att det finns en strävan efter att bli och vara ännu mer medvetna. Att ständigt förfina och komma närmre här och nu.
– Det finns två huvudsakliga drivkrafter – kärlek och rädsla, säger jag.
– Nej, det finns fyra, fast jag kallar det baskänslor. Glad, sad, mad and afraid, svarar hon och relaterar till en bok hon läst.

Jag tänker på konversationen jag hade med en man på Google+ för inte så länge sedan. Vi pratade om teorier och han påminde mig om att det är just bara teorier som säkerligen funger och fyller sitt syfte, men att sanningen förmodligen både är större och mer komplex.

– Man kanske kan lägga till nyfikenhet till dina fyra, säger jag efter ett tag.

Vi reflekterar kring nyfikenhet som drivkraft och kommer fram till att barn är nyfikna av naturen. Jo, det måste vara en basal drivkraft. Kanske är den vår starkaste drivkraft tänker jag. Men jag har aldrig hört den ingå i någon teori.

Efter en stund landar samtalet i just den där medvetenheten och närvaron. Vi befinner oss här och nu i rummet och konstaterar att det är just här allting skapas.
Oavsett vi är omedvetna eller medvetna.

20140704-104218-38538990.jpg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s